Hittills har jag mött på mestadels positiva reaktioner när jag berättat om min operation. Jag är inte helt öppen med den, utan väljer att berätta när det känns rätt. Jag har mest känt att om det inte har fallit sig naturligt att berätta så har jag inte gjort det. Just nu vet en hel del människor, men jag har fortfarande inte berättat för stora delar av släkten, min svärfamilj och min mamma. De flesta av min vänner vet dock. En av anledningarna till att jag inte har berättat för många är för att jag inte har velat göra det innan jag fick ett operationsdatum. Jag ville att det skulle kännas helt säkert först så att säga. Jag har ju alltid varit säker på min sak, att det var det här jag ville, men så länge jag inte var fullt godkänd så ville jag inte säga något.

 

För mig har det varit en lång process. Redan 2008 tänkte jag tanken på en GBP, men slog undan den när jag blev gravid. Efter graviditeten så fortsatte mina tankar, men jag bestämde mig för att göra ett sista försök på egen hand. Till slut så nådde jag min brytpunkt i december 2011 och jag bestämde mig för att ringa vårdcentralen och få en remiss skickad. Den skickades i januari 2012. I april var jag på informationsmöte i Uppsala och därefter följde besök hos dietist och sjuksköterska i maj. Sen blev det ett uppehåll över sommaren och i oktober fick jag åka och träffa läkaren i Uppsala. Han godkände mig och jag blev vidareskickad till Västerås. Till Västerås fick jag tid till en mer ingående informationsträff den 17 januari 2013. När jag varit där tog det bara ett par dagar innan jag fick brev om tid den 24 januari för att träffa kirurgen. Kirurgen som ska operera, i mitt fall Per Videhult, är den sista personen som godkänner inför en operation. Han såg inga hinder för att jag skulle få göra en operation, och jag fick efter ett års väntan äntligen en operations tid, den 13 mars.

 

Så som ni förstår är detta inget överilat beslut, utan jag har fått tänka igenom min sak både en och tre gånger. Det har varit lite som en graviditet, man har fått växa in i sitt beslut och förbereda sig för det som komma skall. Det är ju så också att när man väl har bestämt sig så vill man ju att det ska ha skett helst igår, men det har varit nyttigt att det har fått tagit den tid det tog. Man mognar på vägen och man får verkligen känna efter om det är rätt.